Also called Jan Lys, (c. 1590 or 1597 - 1627 or 1631) was a leading German Baroque painter of the 17th century, active mainly in Venice. Liss was born in Oldenburg (Holstein) in Schleswig-Holstein, Germany. After an initial education in his home state, he continued his studies, according to Houbraken, with Hendrick Goltzius in Haarlem and Amsterdam. Around 1620 he travelled through Paris to Venice. He moved to Rome around 1620?C1622, and his first works there were influenced by the style of Caravaggio. Although his earlier work was concerned with the contrasts of light and shadow, his final move to Venice in the early 1620s modified his style and gave impetus to brilliant color and a spirited treatment of the painted surface.In 1627, he was created an admired large altarpiece, the Inspiration of Saint Jerome in San Nicole da Tolentino. His loose brushstrokes seem precursor to rococo styles of Guardi brothers.This final style, along with that of other "foreign" painters residing in Venice, Domenico Fetti and Bernardo Strozzi, represent the first inroads of Baroque style into the republic. Liss fled to Verona to escape the Plague spreading in Venice, but succumbed there prematurely in 1629. According to Houbraken, he worked day and night on his paintings, so that Joachim von Sandrart felt that his health was at risk and urged him to join him in Rome   Related Paintings of Johann Liss :. | Sturz des Phaeton | Death of Cleopatra | Morraspiel im Freien | Gastmahl der Ester Detail | Vision of St Jerome |
Related Artists:
asillia guillen

k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Artemisia Gentileschi
Italian 1593-1652 Artemisia Gentileschi Gallery Gentileschi was born on July 8, 1593 in Rome. She was the daughter of the painter Orazio Gentileschi and was trained by him. Our perception of Gentileschi has been colored by the legend surrounding her. Her alleged rape by her father colleague, the quadratura painter Agostino Tassi, when she was 17, was the subject of a protracted legal action brought by Orazio in 1611. Although she was subsequently married off to Pietro Antonio di Vicenzo Stiattesi in 1612 and gave birth to at least one daughter, she soon separated from her husband and led a strikingly independent life for a woman of her time - even if there is no firm evidence for the reputation she enjoyed in the 18th century as a sexual libertine. After her marriage, Gentileschi lived in Florence until about 1620. She then worked in Genoa and settled in Naples in 1630. Gentileschi traveled to England in 1638-40, where she collaborated with her father on a series of canvasses for the Queen House, Greenwich (now Marlborough House, London). Gentileschi died in Naples in 1652. It is tempting to adduce the established biographical data in partial explanation of the context of her art: the sympathy and vigor with which she evokes her heroines and their predicaments, and her obsession with that tale of female triumph, Judith and Holofernes. But such possibilities should not distract attention from the high professional standards that Gentileschi brought to her art. In a letter, dated July 3, 1612, to the Grand Duchess of Tuscany, Orazio claimed that "Artemisia, having turned herself to the profession of painting, has in three years so reached the point that I can venture to say that today she has no peer. Despite the obvious exaggeration, one can agree that Gentileschi art was of a consistently high quality virtually from the beginning.